Svea ska tillbaka idag, jag var hel nera på morgonen MEN så kom jag på en grej som gjorde min dag, som gjorde så att jag inte är ledsen längre. Jag kom på att man kan vara delfodervärd på någon häst i alvesta ridskola, vet ni vilken häst jag tänker på? Min princessa, min underbarste, sötaste, bästa, snyggaste, finaste, vackraste Flying Samatha. Jag älskar Svea, hon är en söt ponny, MEN ändå så känns det inte lika jobbig att hon ska tillbaka som det känndes när jag skulle sluta rida på ridskolan, sluta träffa Samatha. För Samantha är den hästen som alltid kommer vara no1 för mig. Oavsett vad som händer. 

 

INte en ända tår kommer komma när Svea är lasta och åker iväg. Det blir bättre för både mig och henne. Hon behöver en ryttare som kan utbilda henne och jag behöver rida en häst som ajg kan utvecklas på och som jag verkligen älskar att rida, en sån häst som Samantha. Hon kan och hon vill, jag vill men jag kan inte, så hon kan lära mig allt hon kan men en grej har vi gemensamt, båda vill. Det hade varit helt awsome om jag skulle få vara delfodervärd på henne. Då skulle jag få rida henne en gång i veckan, någon av helg dagarna.

 

Jag vill ha egen häst, men innerst inne så är det Samatha som är den bästa hästen för mig. Och jag tror nästan jag jag hellre rider Samantha en gång i veckan och inte har egen häst. Men så klart vill jag rida fler än en gång i veckan och då kan jag rida Macken och Pentagon :) 

 

På måndag (imorgon) ska vi förmodligen till ridskolan och prata med en ridlärare, om hon säger ja, då kommer mitt liv bli perfekt! Det har varit jätte bra med Svea också men det var något som fattades, det var Samantha, ååå gud vad jag har saknat henne! <3