Jag har två nyheter, en bra och en mindre bra. Vi börjar med den som är bra! Jag och Svea galopperade idag, utan lina eller någonting. Som ni kanske vet så har vi bara skrittat och travat hela tiden men nu var vi redo för galopp tycket Emma och det tycker jag med för det känndes helt underbart! Det känns som att jag kommer närmare och närmare denna fina ponny..

 

Och den dåliga nyheten.. Vi hade bestämt med Sveas ägare att hon hämtar henne innan denna månaden är slut. Hon försökte hitta en annan fodervärd till henne men hon hittade ingen så hon ska ta hem Svea till sitt stall. Hon hämtar förmodligen henne nästa söndag.. Jag vet inte hur jag ska känna. När vi hade bestämt att vi ska lämna tillbaka Svea så känndes det så rätt med det valet, då känndes det verkligen att jag och denna häst inte kommer bli något bra tillsammans. Men det var kanske därför att det beslutet togs när allt gick som sämst. Nu har hon respekt för mig i både ridningen och hanteringen, jag börjar få en bättre sits och rida henne så som hon ska ridas och utan för respekten finns också bandet som jag har fått med denna häst. Jag har tårar i ögonen nu.. Det känns så j*kla fel nu, det känns inte alls som rätt beslut. Jag börjar verkligen älska henne och jag har vant mig vid en lite stressig vardag + att det går så bra med allt nu. Men nu är det försen, jag kan inte göra något, jag måste säga "hejdå" till henne också. Denna veckan kommer bli så jobbig när jag hela tiden kommer ha den tanken att jag snart kommer vara tvungen att ta farväl men "MIN!" första häst, Svea.. 
Jag vet inte ens om jag vill vara i stallet och sen när hon lastas in i transporten och när hon kolöar med sina stora och fina ögon på mig en sista gång, för jag vet att jag kommer börja gråta. Det gör jag nästan redan nu när jag bara tänker den tanken att snart kommer jag inte ha någon "egen" häst. 
Jag fastnar för denna häst mer och mer, för varje dag som går, det känns bättre och bättre för varje ridpass. Hon är så himla cool och tuff men ändå bitchig, i början gillade jag inte det beteendet men nu är det det som jag älskar i henne. Hon har det temperamentet för att kunna slåss på banorna om bara hon ville och om bara vi skulle få den möjligheten. 

Det är ju en annan sak att säga "hejdå" till en ridskolehäst (även om Samantha är underbar) för då har man typ bara sätt den en gång i veckan och nu är det så att jag har varit med Svea minst 3 timmar per dag i 2 månader blir det när hon åker hem. 

När vi bestämde oss för att låna henne så visste jag inte att det skulle bli så jobbigt att lämna tillbaka henne. Men nu vet jag det.. Jag kan inet beskriva kännslan så jobbbigt är det och ändå så brukar jag ha lättare för att beskriva mina kännslor än att visa dom. 

Nu när allt går bara fram åt, när jag har lärt mig att sköta allt, läxorna, skolan och Svea. Så måste hon åka tillbaka.. 
Ska jag kanske skluta att rida helt och hållet? För jag klarar fan inte av att s"säga hejdå" till så mångahästar hela tiden.. Ska jag sattsa på någon annan sport där man inte behöver lipa varannan månad för att man är tvungen att "säga hejdå" till dom hästar man verkligen älskar..

Varför måste jag alltid vara den som inte får någon chans? Tänk dom som har 3 egna tävling ponnys, tränar och tävlar ofta, tävlar i höga klasser och är yngre än mig, dom fick chansen men det fick inte jag. Jag kan inte ens ha en egen foderponny..

I love you Seva, remember this.. ♥