My horse story
3 år, tre långa år har jag hållit på med hästar, på flera olika sätt. Första gången jag satt uppe på en häst rygg var när jag var nio år. Samma dag som jag kom till Sverige (jag är från Polen om någon nu inte visste det) så frågade mammas kompis om jag och min lillastsyer ville testa att rida hennes ponny. Och det ville vi ju så klart, vi hade aldrig suttit på en häst innan. Det var en liten, tjock & vit shettis som vi fick rida några minuter barbacka i hagen. Jag tyckte att det var såå kul!! Redan då fastnade jag för hästar, redan då var jag en hästmänniska från topp till tå. Kollade på häst tävlingar på tv:n, när jag åkte bil så kollade jag hela tiden efter hästar och blev jätte glad när jag såg någon, Börjes katalogen kunde jag nästan utantill. Men det blev så att jag började rida på riktigt när jag var 11 år. Då började jag på tingsryds rid och kör klubb. Där red jag i en terimin och hade nästan alltid samma ponny, Stjärna hette hon, ett snällt men då för stort för mig d-ponny sto. Redan på tredje lektionen red jag alldels själv. Där lärde jag mig rida i skritt och trav själv. På slutet av terminen fick jag starta i en blåbärs hoppning. Hinderna var 25 cm med då var det väldigt stort att som 11 åring som har ridit i några månader rida en stor d-ponny och kunna styra och så själv hela banan. Det gick jätte bra! Jag var så nöjd! Vi var felfria! Men som det tyvärr blev så fick jag sluta på ridskolan.
Sen så hade jag ungefär ett halv års paus från ridningen, det var jobbigt! Jag längtade så mycket för att få rida igen. En dag så fick jag veta att vi skulle flytta ut på landet. Det var på den gården pappa jobbade. Där fanns det ett stall också. Och där började jag rida igen. På en lite, ummh hur ska man säga, snäll men lite envis och rädd för saker nordsvensk ;) Han heter Ymer. Jag belv helt kär i den hästen. Jag red och skötte om han flera gånger i vecka i ungefär ett halv år. Vi utvecklades mycket. Under den tiden fattade ajg att man måste vara lite bestämd mot hästar. Det hände att han bockade, skenade, bet mig, kom loss när jag tog in han från hagen och mycket mer. Men där lärde jag mig så mycket. Under tiden jag red på ridskolan så trodde jag att det bara var att sitta där uppe och styra, men så är det inte. Det kan vara jobbigt, läskigt & svårt ibland.
Min pappa slutade att jobba på gården och vi skulle flytta hit för pappa hade fått annat jobb här. Jag trodde att det var det värsta som skulle kunna hända mig. Jag var så ledsen över att behöva lämna Ymer och gården. Men så är det, hade inget annat val.
Vi flyttade och då började jag rida på alvesta ridklubb. Första terminen var jag jätte nöjd! Jag tycket att jag lärde mig så mycket. Men andra terminen så känndes det bara tråkigt. Vi gjorde inget nytt och jag fick rida dom hästarna som "blev över" om ni fattar vad jag menar.. Alla hade sina favorit hästar medans jag fick rida lite olika, dom som var lediga just då helt enkelt. Ibland var det små b-ponnysar.. Så jag beslutade för att sluta rida där och i stället skaffa en medryttar häst. Men under tiden jag red där på ridskolan så red jag ett underbart sto nästan varje gång första terminen. Det var Flying Samantha! Jag kan med handen på hjärtat säga att det är den underbarsate hästen som jag någonsin har träffat! Jag har tårar i ögonen nu.. Det känns verkligen jobbigt att inte få träffa eller rida den underbara hästen. Då fattade jag verkligen HUR mycket men kan älska en häst. Om Samatha skulle vara till salu så skulle jag inte tveka en sekund. Oavsätt hennes pris eller ålder. Jag skulle köp henne även om hon var 25 år, även om man inte kunde rida på henne och även om hon kostade hur mycket som helst. Jag älskar den hästen.. Hon är underbar ♥
Men jag slutade på ridskolan för jag ville komma vidare i min ridning. För den sista terminen känndes det verkligen att jag likskom satt fast och kunde inte komma vidare. Det var ett tungt beslut.. Jag är fortfarande inte säker om det var rätt beslut jag tog, för jag saknar henne så mycket..
Jag skickade iväg över 20 mail ang. annonser om hästar som behövde medryttare och jag skrev själv 5 annonser om att jag söker en medryttar häst/ponny. Jag fick flera svar men inget passade, folk sa att hästen nog skulle vara för vår för mig, att dom redan hade hittat en medryttare och mycket annat. Men ajg fick ETT svar som var nästan perfekt för mig. Det var en äldre c-ponny som för några år sedan var ridskolehäst. Det var perfekt, jag kunde lära mig på han. Han var en av dom snällaste hästarna som jag har träffat. Gjorde aldrig något dumt. Jo, han bockade bara en gång. Men det var första sommar dagen, han var glad och jag med. Vi galopperade på en äng och då blev det lite glädje skutt! Han var en häst som man var tvungen att rida i varje steg. Jobba han fram åt liksom. Jag lärde mig mycket av han. Men det som var lite jobbigt var att han står 50 km här i från. Och det fungerade inte längre att ta hela eftermiddan för familjen. Jag letade efter en häst som stog närmare.
På något sätt hittade jag ett stuteri, 2 km från mitt hus. Dom födder upp hög klassiga hopp hästar stog det på deras hemsida. Jag mailade dom och frågade om dom kanske skulle uppskatta lite hjälp i stallet. Men vad som helst liksom, mockning, puttsning av grejer, borsta hästar eller vad dom nu skulle behöva hjälp. Jag trodde knappt att dom skulle svara. För tänk, ett stort stall med såna hästar som jag bara har sett i TV innan trodde lilla jag som har hållit på med hästar i knappt tre år att dom skulle vilja att jag kommer dit och sköter om deras hästar? Men vet ni vad? Ta den chansen ni har. För jag fick ett svar redan andra dagen. Jag åkte dit hon som hade stallet var jätte trevlig. Visade mig runt oc vi stog och pratade en stund. Sen åkte jag hem och sen dess så har jag varit där flera gånger i veckan fram tills jag lånade Svea. Efter att jag har mockat, sopat, putsat grejer och bortstat hästar där i några månader så insåg nog hon att jag vill jobba att jag är ambitös. Så fick dom förtroende för mig, dom fattade att jag inte var ute efetr att bara rida som är det roligaste. Utan att jag gör allt annat först och främst och tar ridningen som en belöning efter jobbet! Dom lät MIG rida deras supper fina och dyra hög klassiga hopphästar!! Dom litar på mig. Och nu när hon som har stallet (Anna-Karin) fick reda på att Svea skulle åka tillbaka så frågade hon mig "Kan jag få tillbaka min hästskötare nu?" då sa jag "Om du vill så jätte gärna!" och då sa hon " Det är klart jag vill!! Och jag har ju många hästar att rida också!!"
Jag blev så glad när jag fick höra det! Jag är nöjd nu! Tänk att lilla jag 14 år, ridit/ hållt på med hästar i 3 år får nu vara "hästskötare" (som Anna-Karin utrycket det) i ett stort stall, ett sånt stall som man bara ser i filmer, där dom föder upp hopphästar av allra högsta kvaliten och som tävlar på allra högsta tävligar. Just nu har dom bara unghästar. Det är ett profsigt stall, det är så jag utrycker det som. Det är kunnigt männsikor som vet vad dom gör och somhar lyckats på det bästa sättet och har dom bästa hästarna och en enda "hästskötare", mig..
Kommentarer
ewa
Zapomnialas o Dyziu?????????????
Svar:
Marta
2012-10-01 
23:34:49
23:34:49
ewa
Ale znaczyl duzo w Twoim zyciu czyz nie?I wszystko przed Toba,moze jeszcze bedziesz na nim jezdzic,kto wie?A Anna-Karin ma najzdolniejszego skötare na swiecie i ona o tym dobrze wie.
Svar:
Marta
2012-10-02 08:43:43
08:43:43
Ellen
Åh vad bra skrivet asså! Det är nästan som en saga ju;D
Svar:
Marta
2012-10-03 16:29:56
16:29:56
Ellen
:)<3
2012-10-04 16:35:25
16:35:25
Trackback
