Jag vet, jag ade ingen blogg lust innan men nu blev jag så himla glad. Idag red jag Svea, på ett annat bett, större. Jag red ute i paddocken. Försöt longerade Emma henne i båda varven och sen så hoppadee jag upp. Och vet ni vad? Det är helt otroligt. Hon håller inte alls på med huvudet så mycket bara lite ibland men inte ens en fjärde del av så mycket som hon höll på innan. Hon gick ner i form och jobbade!! Jag är så himla glad nu!! Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Hon har varit tjurig när jag red nästan hela veckan och nu bara släppte det. Det var bettet som var anledningen till det, det var för litet. Det var jobbigt, jätte jobbigt för Emma är en väldigt envis ridlärare men det är helt klart värdt det! Det som är mitt problem i traven är att jag rider lätt för fort. Men när Emma tjatade på mig att fortsätta trava även om jag var trött så gick det jätte bra, ju tröttare jag blev desso bättre gick det tror att det akn vara för att när jag blev jätte trött så orkade jag inte rida lätt så snabbt. Och då när jag red lätt saktare så behövde jag inte driva så mycket och då bev jag inte så trött och då var jag mjukare i handen men ändå kunde hålla stödet och då gick Svea i form och jobbade! Det märktes att Emma själv blev lite förvånad med tanke på att hon har varit så himla sur och tjurig dom senaste dagarna. Men nu var öronen framåt och hon var trött men hon ville ändå jobba! 
När vi var på väg hem så sa Emma att om det fortsätter så här så kommer det kunna bli riktigt bra! Och det hoppas vi ju på!

Efter ridpasset så fick hon några morötter som belöning och ett gosigt täcke på och sen godnatt! 

Idag är jag riktigt nöjd. Och jag vet att det är värdt att kämpa riktigt mycket men att få känna det stolta och nöjda kännslan sen är ju underbart! 

Jag älskar dig min finaste Svea ♥