Bästa sättet är att försöka glömma

Satt och läste genom gamla/äldre inlägg om Svea. Får tårar i ögonen.. vissa inlägg "vågar" jag inte ens läsa, för jag vet att jag kommer börja lipa.. 
Kommer iåg dom sista minuerna med henne i hennes box, tog på henne hennes gamla grimma och då försvann min ögonkontakt, mamma, pappa och Katarina stog utanför boxen och jag jämte Svea. Kunde inte kolla in någon i ögonen för jag visste att tårarna skulle komma då. 
Sen kommer jag ihåg när jag lastade henne och gav henne en sista puss, kollade djupt in i hennes ögon och tackade henne för den tiden ihop. När hon skulle åka, sa jag till Karin (ägaren) "Tack för att jag fick låna henne".. Då kunde jag inte mer, kramade om mamma, grät och tittade när Svea åkte iväg. Det var jäkligt svårt, men ajg förstår att det skulle bli bäst så. 
Det bästa sättet för att det ska kännas bättre är att försöka glömma. Tog hem alla hennes grejer från stallet, slängde in det i garderoben, har låvat mig själv at inte kolla genom bilderna på henne i min mobil. Nu står en ny häst i hennes hage och box, jag försöker glömma. Försöker "gå ifrån" det. Gör mitt bästa för att på glömma henne på sätt och vis, inte helt bara så att jag inte tänker på henne. Det är det bästa sättet, försök glömma, annars blir det svårt..
 
Kommer aldrig glömma dig, men ajg försöker glömma tiden med dig, för att kunna gå vidare.. ♥

Kommentarer

Designen är gjord gratis av: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0