En ändring på livet. Jag leder mig själv till den rätt vägen.

 

Jag har länge funderat på min framtid. Det är ju bara 1,5 år kvar på denna skola sen är det ju gymnasie val och efter det vill ja plugga på någon högskola. Jag har nästan altid drömt om att bli en ridlärare och ha en stor, fin hästgård där jag skulle ta in hästar för in/till ridning. Men för att uppfylla den drömmen så "måste" jag ha egen häst och tävla mycket och på hög nivå. Då kommer den tanken "Jag kommer vara tvungen att säga hejdå till Samantha, igen", för det skulle inte gå att ha egen häst, rida den minst 5 dagar i veckan, tävla på helgerna samt rida på ridskolan, det hade inte gått ekonomiskt heller. Jag tog ett beslut idag, och jag har förstått att det är det rätta beslutet. Den här gången följer jag inte mina drömmar, den här gånge följer jag mitt hjärta. Jag skulle inte klara av att leva utan Samantha, vill inte ens tänka på den dagen då hon kommer finnas på andra sida, de eviga gröna ängarna. Jag har tyckt om många hästar i mitt liv, men jag har bara älskat en, Samantha. När jag tog det tunga beslutet att sluta rida på ridskolan i våras, så var det för att jag ville satsa allt för att nå mina drömmar, men det var fel, jag grät flera veckor efter att jag slutade, det vara nästan så att jag började lipa när jag tog på mig ridgrejerna, jag kunde inte kolla på bilder på Samantha, jag var så jäkla ledsen, kan inte beskriva det så att ni förstår. Mitt liv var okej under den tiden jag inte träffade Samantha. Jag hade en foder ponny (Svea, kommer ni ihåg henne?) så jag red varje dag och jag fick testa på hur det känndes att ha egen häst. Jag försökte glömma, glömma Samantha. Men en dag insåg jag att det inte går, hon är allt för mig. Jag älskar henna över allt annat, lika mycket som min familj. Jag lägger min dröm "kariärr" som ryttare i en låda, låser den och slänger nycklen. Vet ni varför? För jag älskar en häst för mycket, Samantha. 

Istället för att satsa hela mitt liv åt ridsporten, istället för att skaffa egen häst, tävla varje helg, plugga på Flyinge, istället för att leva ett riktigt häst liv som min dröm var så ger jag hela mitt hjärta till en unik häst, till Flying Samantha.

 

Så min framtids plan är att plugga till något som jag kommer gilla även om det inte är något med hästar. Och i häst livet några år fram över är det att rida på ridskola så länge Samantha står där (om hon nu skulle bli till salu, så kommer jag göra allt för att bli den lyckliga ägaren), och vid sidan om rida andras hästar. Kommer försöka fixa det så att jag kan rida många gånger i veckan, så att det blir nästan samma sak som att ha egen häst, sen kommer jag delta i alla tävlinga på ridskolan då jag vill hålla igång mitt intresse. 

Det känns som att jag sviker mig själv nu, men det gör jag inte. Jag följer mitt hjärta för jag vet att jag hade ångrat mig om jag hade valt att säga hejdå till Samantha igen.